Läsfixare och dator med i läxsamtal

Med inspiration ifrån Katarina Kuick fortsatte jag idag läsläxgenomgång på det nya sättet, som vi provat en gång förut. Den här gången lyckades vi få med alla läsfixarna.

Spågumman hjälpte oss att fundera och förutspå över vad kapitel 11 skulle handla om. I rubriken stod det Inga elever i lärarrummet och av bilden kunde vi se att Asta, Bea och Cesar stod utanför lärarrummet och väntade.

På vår smartboard hade vi både A- och B-bokens texter. Efter att jag läst högt ur A-boken läste vi gemensamt B-bokens text.

När vi läst klart tog vi hjälp av Cowboyen för att sammanfatta kapitlet. Dessutom hade två elever blivit utsedda att vara sekreterare eller cowboys under vårt samtal som skulle komma. De hade en dator framför sig där de fick skriva upp ord vi skrev på tavlan i programmet Answergarden.

Efter bara en gångs övning var eleverna välbekanta med vad våra fyra kolumner skulle innehålla:

I den första kolumnen ritade jag en smiley. Eleverna dikterade och jag skrev upp sådant som de tyckte att var bra med texten.

I den andra kolumnen dök en sur smiley upp. Här skulle det som var dåligt i eller med texten hamna. 

När vi kom till den tredje kolumnen fångade vi in två läsfixare som fick hjälpa oss, nämligen Frågeapan och Detektiven. Frågeapan undrade om vi hade något som vi tyckte var konstigt med texten och Detektiven ville veta om det fanns några svåra ord. 

I den fjärde och sista kolumnen ritades en pusselbit och här skulle vi skriva in sådant som var ett återkommande mönster i texten.

I slutet av lektionen var det dags för klassens två cowboys att sammanfatta texten en gång till med hjälp av alla ord de skrivit in på datorn i Answergarden.

                          
                                 Inga elever i lärarrummet... at AnswerGarden.ch.

För att göra texten ännu snyggare och roligare gjorde vi om den i Wordle:

                                                 

                                                 

Reflektion efter läsläxgenomgången är att elevernas ord kommer i centrum i vårt samtal. Vi arbetar hela tiden i en läsförståelseprocess som utvecklas ungefär på samma sätt som då man lär sig cykla eller knyta skor. Om eleverna får lyssna till högläsning och samtala om textinnehållet med en vuxen och andra barn, kan barnet så småningom lära sig att urskilja olika upprepade mönster i olika böcker. Vi tänker högt tillsammans, vi lär oss av varandra och det ger samhörighet.